Jag vet inte hur jag mår. Jag vet inte om jag mår bra, eller om jag mår dåligt. Det är så svårt att säga hur man mår när man ena stunden är så lycklig att man bara vill skratta, dansa, och aldrig sluta le, medans man i nästa stund känner hur all energi försvunnit och allt som finns kvar är ångest, panik och tårar, och mantran om att det blir bättre, det fixar sig. Det gör det ju alltid.

Men okej, kanske inte bra, men bättre då? Mår jag bättre nu än för ett år sen, två år sen? Jag brukade tycka att allt, verkligen allt, var helt kolsvart. Världen var helt åt helvete, människorna kunde gå och dö och framtiden... Ja, vilken framtid? Jag såg ingen framtid, det handlade om att leva för stunden, för såg jag längre fram än så såg jag bara svart och det sänkte mig ännu mer.

Jag har fortfarande kvar tankarna, jag tycker, då och då, att världen och människor i allmänhet är helt störda, och jag är övertygad om att allt kommer gå åt helvete. När vet jag inte, men någon gång. Vad som skiljer mig nu från då är att jag har drömmar. Oseriösa drömmar; gifta mig med en rockstjärna, bo i ett slott i Frankrike, erövra världen, men också seriösa drömmar; jag vill lära mig ryska, kinesiska och franska, jag vill bli tolk åt svenska försvaret, jag vill resa runt i Europa, USA, Asien, jag vill tjäna tillräckligt mycket pengar för att kunna bosätta mig i mitt lilla hus i södra England. jag vill bli lycklig.

Betyder det att jag mår bättre nu? Innebär mina drömmar att allt kanske inte är lika hopplöst som det en gång var? Jag vill säga ja, men jag kan inte, för jag vet inte. Det svåra, det jobbiga överskuggar fortfarande mina drömmar, och varje dag frågar jag mig om det är värt det, om de bra sakerna faktiskt väger upp de dåliga sakerna. Och det skrämmer mig att jag inte vet. Jag vet inte om det är värt det.

All the worlds a stage
I existed because I dreamed
And well, I dream no more
I've given up on the entire human race