Jag vet inte riktigt varför, men när Ryssland slog Sverige och därmed avslutade EM för oss så blev jag aldrig riktigt arg. Inte på ryssarna i alla fall. Ilskan riktades istället mot Sverige, mot det kassa spelet och den alltför självsäkra attityden. Ryssarna spelade bra, och inte bara bra utan jättebra, och snodde "vår" plats i kvartsfinalen mot Holland. De kom där, helt från ingenstans och slaktade vårt försvarsspel, och kanske är det därför som jag istället för att ogilla dem, börjat tycka om dem. Ingen räknade med dem. Alla dömde ut dem, även Sverige, och det blev vårt fall.

Holland - Ryssland idag slutade 3-1 till Ryssland efter förlängning. Ryssland gjorde första målet och när holländarna sedan kvitterade till 1-1 brast min pappa ut "fy så orättvist!" för Ryssland hade ägt hela matchen och spelat bättre än Holland, och de förtjänade vinsten. Fotboll är (tyvärr) oftast inte rättvis, men det var den idag. Torbinsky fick in 2-1 och kort därefter kom underbara Andrei Arshavin och säkrade vinsten med 3-1. Fint var det, en välförtjänt vinst. Jag blev så glad.

Och åh, Andrei Arshavin. Sötare får man leta efter. 172 cm kort och med ett riktigt pojkigt utseende fick han mig att tro att han var EM's yngsta spelare på typ 16 år, så chocken var lagom stor när det visade sig att han faktiskt är 27 år. Han visade hur bra han var mot Sverige, och jag blev inte besviken idag. Snabb är han, hans ben rör sig sjukt snabbt när han springer efter bollen, och det är underbart roligt att se honom bredvid en lite längre spelare, typ Andreas Isaksson som med sina 199 cm är EM's näst längste spelare. Då blir hans korthet betydligt mer påtaglig.
Och vad fint det var när domaren avblåst matchen, och kameran filmade Arshavin som blundade hårt medans han gick över gräsplanen. Om han grät eller om det var för att blinka bort svetten vet jag inte, men fint var det.