Why are you wearing that stupid man-suit?

Maybe some people are born with tragedy in their blood.

Donnie Darko

Midsomer Murders



Vad jag tycker mycket om de här två. Jag har träffat en person som inte tycker om Morden i Midsomer. En person. Alla andra är lika sålda som jag. Det blir till att ladda ner några avsnitt för jag vill inte vänta till nästa sommar för att få se mer.

El Orfanato



El Orfanato
(Barnhemmet) är en spansk skräckfilm som blivit mycket väl mottagen av såväl kritiker som publik, recensionerna har varit fyllda med lovord, så mina förväntningar på filmen var höga.


Laura flyttar med sin man Carlos och sonen Simon till ett gammalt hus vid havet, ett hus som tidigare varit ett barnhem där hon spenderade en del av sin barndom. Laura och Carlos planerar att i huset starta en liten skola för barn med olika handikapp och svårigheter. Allt är bra i början, de låtsasvänner som Simon lekt med under en tid avfärdas av föräldrarna som fantasifoster som fötts ur pojkens avskildhet från andra barn, och de antar att han när han väl får börja leka med jämnåriga kamrater kommer glömma bort sina låtsasvänner.
Men när Simon, under en fest för att välkomna de nya barnen till skolan, försvinner inser Laura snart att låtsasvännerna kanske inte är så harmlösa som hon först trott, och att de bär en del av ansvaret till Simons försvinnande. I kampen om att hitta Simon måste Laura leka med Simons vänner, och allt eftersom leken pågår avslöjas fruktansvärda hemligheter om det hus som hon som barn varit så lycklig i.

Alla de förväntningar jag hade på filmen blev uppfyllda, och till och med överträffade. Jag satt som på nålar och hade gåshud genom hela filmen, och i minst halva filmen satt jag med knäna uppdragna mot bröstet och gömde ansiktet i händerna medans jag försiktigt kikade mellan fingrarna och uppmärksammade minsta lilla ljud. Men trots mina försiktighetsåtgärder hoppade jag högt ett antal gånger, pulsen ökade och spänningen var ibland så olidlig att det blev plågsamt.
El Orfanato är en skräckfilm i en klass i sig, och skiljer sig från de andra skräckfilmer som görs idag på flera punkter;
för det första är den spansk, och filmer i allmänhet som inte är amerikanska eller brittiska brukar ha en djupare och mer välgjord handling.
För det andra ligger fokus inte på våld och blodutgjutelse, handlingen är mer spökhistorielik än den är i filmer som t ex Saw, där allt egentligen går ut på att göra publiken så äcklad som möjligt.
Och för det tredje så lyckas filmen göra mig totalt vettskrämd - något som säger mycket om hur väl regissören lyckats med att skapa skräckstämning, då jag sällan eller aldrig blir ordentligt skrämd av skräckfilmer.

Något jag också lade märke till, och som blev uppmärksammat i en recension på moviezine.se, är förtexterna. De är visuellt grymt snygga och jag kunde inte låta bli att beundra dem när de i början av filmen bläddrades förbi. Bara lite kuriosa sådär.


Slutbetyg på filmen blir högt - riktigt högt. Jag skulle nog våga påstå att El Orfanato är den läskigaste skräckfilmen jag har sett - någonsin. Som jag nämnde längre upp i texten satt jag på helspänn genom hela filmen, den var riktigt obehaglig och gav mig precis den kick som jag förväntar mig att få av en skräckfilm. Och oväntade vändningar är ju aldrig fel, det bidrar bara till obehaget och höjer kvalitén på filmen. Biobiljetten var väl spenderade pengar med andra ord.

Why so serious?

Nyss hemkommen från bion efter att (äntlgen) ha sett den nya Batman-filmen, The Dark Knight. Fantastiskt bra var den måste jag säga, jag tycker i stort sett att alla 'superhero-filmer' är underbara men den här var i en klass för sig. Heath Ledger som Jokern var otrolig, får han inte en Oscar för sin prestation (jag vet att han är död men han har väl någon anhörig som kan ta emot priset) så vet jag inte hur de tänker. Jag skulle kunna sitta i timmar och bara titta på hans minspel, så otroligt duktig är han.

Någon närmare presentation eller recension av filmen känns överflödig, men om det inte räcker med det faktum att det ju faktiskt är Batman och att Heath Ledger gör en fantastisk roll som Jokern så kanske några bilder kan övertala den som inte vill se filmen, för filmen bör ses, annars missar man något stort.



Christian Bale som Batman


Heath Ledger som The Joker


Batman & The Joker


The Joker


Rachel Dawes (Maggie Gyllenhaal) och Bruce Nolan


28 Days Later / 28 Weeks Later

Cykelbudet Jim (Cillian Murphy) vaknar upp ensam på ett sjukhus i London. När han i en gammal tidning läser att hela staden har evakuerats inser han att han i den panik som rådit blivit glömd, och lämnad kvar, ensam - men det är bara vad han tror. Han upptäcker snabbt att det runtom i staden gömmer sig vad som en gång var vanliga människor, men som nu blivit oigenkännliga och endast drivs av sin blodtörst, och han tvingas fly för sitt liv.

Efter en incident i en kyrka flyr han genom staden, och räddas av en man och en kvinna. De förklarar för honom om en attack mot ett laboratorium, hur ett mycket smittsamt virus, det så kallade Rage Viruset, snabbt spridits genom staden, och hur det påverkar människorna; den smittade blir okänslig för smärta och har bara ett enda mål: att smitta eller döda alla osmittade. Eftersom viruset snabbt går ut i blodet och ger symptom sprider det sig som en löpeld genom staden, och alla som Jim någonsin känt är döda eller smittade. På 28 dagar har viruset spridit sig genom England, och dödat eller smittat mer eller mindre hela befolkningen. Jim måste, tillsammans med andra överlevande, rädda sig från det öde som drabbat så många andra, ett öde långt värre än döden.

-------------------

28 veckor har gått sedan det fruktansvärda Rage Viruset spred sig genom England. Amerikanska soldater förklarar England fritt från smitta, och saniteringsarbetet kan börja. En liten zon byggs upp i London, där återuppbyggnad ska äga rum och människor ska kunna börja om på nytt. Människor som flytt landet kan återvända och sakta börja leva sina liv igen.
Men smittan tar fart igen och smittar alla som i tron om att det varit säkert kommit tillbaka för att bygga upp sina liv igen, och återigen tvingas en liten grupp överlevande kämpa för sina liv. Ångesten och skräcken är svår att kämpa mot när till och med ens egna familj önskar en död.



Jag mindes 28 Days/Weeks Later som de läskigaste zombie-filmerna jag någonsin sett (fast tekniskt sett är de smittade inte riktiga zombies då zombies är levande döda, medans de smittade fortfarande lever - om än inte som människor), och blev därmed något besviken när jag inte blev det minsta skrämd av någon utav filmerna. Dock betyder inte det att jag tycker att de är dåliga - handlingen är ruskigt bra, filmerna är snyggt gjorda och skådespelarna är - med vissa undantag - duktiga. Det är spännande hela tiden och även om det aldrig blir direkt läskigt så finns det stunder då obehaget kryper sig på. Det kanske är så att skräckfilmer bara är läskiga första gången man ser dem, vilket nog stämmer överens med mina andra skräckfilmserfarenheter.

Men, med tanke på hur livrädd jag blev första gången jag såg filmerna, och att det är bra filmer överlag, så är det filmer jag rekommenderar, iaf om man älskar (eller hatar) zombies.

Zombies! Aliens! Vampires! Dinosaurs!

Åh, har precis beställt en dubbel-dvd med filmerna 28 Days Later och 28 Weeks Later för 159 spänn på CDON.com. Här har jag gått omkring och varit sugen på att köpa filmerna i några veckor, och så dyker detta erbjudande upp! Frakten slipper jag också tack vare CSN-kortet, så priset är helt sjukt bra.
28 Days/Weeks Later är lätt de bästa zombie-filmerna jag sett, annars finns det ju också Dawn of the Dead men de filmerna jag beställt slår snäppet högre.

Jag vet inte, jag är löjligt intresserad av zombies och zombiefilmer, och min absolut värsta mardröm är att vakna upp en dag och upptäcka att jag är ensam överlevande i en värld där alla förvandlats till zombies. Om en vän eller familjemedlem till mig skulle bli en zombie skulle jag inte tveka en sekund med att skjuta skallen av honom eller henne. Det kan jag såklart inte veta helt säkert, men det är iaf så det känns. Zombies är det värsta jag vet.

Moulin Rouge

- The greatest thing you'll ever learn is just to love and be loved in return.

28 days, 6 hours, 42 minutes, 12 seconds. That is when the world will end.

- Donnie Darko? What the hell kind of name is that? It's like some sort of superhero or something.
- What makes you think I'm not?

The Mist

The Mist, baserad på skräckmästaren Stephen Kings kortroman med samma namn, handlar om... Dimma. Oh, spooky, är det lätt att tänka lite ironiskt, men dimman är läskig. Den är så tjock och vit att du inte ser mer än ett par meter framför dig, och i dimman gömmer sig något som dödar allt som ger sig ut i det vita.

Efter en våldsam höststorm beger sig David Drayton med sin son och granne in till den lilla stadens mataffär, men innan  de hunnit betala för sina varor väller tjock, vit dimma in över parkeringen och en blödande man kommer inspringande i panik och berättar hur något i dimman förde bort hans vän. Skärrade vänder människorna i affären blickarna ut mot parkeringen, utan att kunna se något annat än dimman som nu lagt sig som ett tjockt täcke över staden.
Var kommer dimman ifrån? Vad är den gjord av? Frågorna är många bland de instängda människorna, tills Drayton tillsammans med butiksbiträdet Ollie upptäcker att något faktiskt gömmer sig i dimman. Och inte nog med det, detta något är livsfarligt, blodtörstigt och dödar allt som kommer i dess väg.

Mina förhoppningar var väl inte skyhöga när jag klev in i biosalongen eftersom jag är inte överdrivet förtjust i filmer baserade på Stephen King-romaner, men trots att filmen skriker Stephen King lång väg så blev jag glatt överraskad. Spänningen trappas upp på ett snyggt sätt, specialeffekterna är snygga, och skildringen av människorna är riktigt, riktigt bra. Människor må vara de intelligentaste djuren på jorden, men lås in dem med varandra och låt stress, skräck och panik flöda så byts de civiliserade människorna ut mot primitiva djur och överlevnadsinstinkterna tar över. När skräcken har fått ett grepp om dig så omfamnar du den lösning som erbjuds, även om den innebär att brutalt offra den syndabock som felaktigt utsetts till kaosets orsak.

Filmen är inte bara en skräckfilm, den är också en skildring av människan när hon är som värst. Skräck, panik, ilska och ångest avlöser varandra och i slutet tar filmen en oväntad vändning som jag absolut inte förväntat mig, men som gav filmen ett ännu högre betyg i mina ögon. Oavsett om man är ett inbitet Stephen King-fan, eller om man som jag har svårt för hans verk, så är den här filmen sevärd.

30 Days of Night

Såg 30 Days of Night idag med min syster. Den var väl okej, inte läskig vilket jag hade hoppats på men hyfsat bra.
Eben Oleson (Josh Hartnett) bor i en liten by i Alaska, där solen 30 dagar om året aldrig går upp. Ett par dagar innan solen ska gå ner för att inte komma upp igen på 30 dagar dyker en främling upp, och märkliga saker börjar inträffa i byn. Främlingen varnar byns invånare för vad som komma skall, men innan de hunnit förbereda sig så är vad främlingen varnat dem för där; vampyrer.

Meh, okej film. Inte läskig, så inget att se om man är ute efter nåt skrämmande.

Donnie Darko

 
Jag ska lägga mig ner framför tv:n och  kolla på Donnie Darko, en av mina top  5 favoritfilmer. Den är underbart konstig och omöjlig att förklara, så vill man veta vad det är som alla tycker är så underbart (för jag har hittils inte träffat en enda människa som inte tycker om den filmen) så får man se den själv. Har du sett den men förstår fortfarande inte riktigt vad det är som händer så är det lika bra att ge upp, för du lär aldrig hitta någon som kan förklara filmen för dig på ett sätt så att du förstår.
Sucks to be you.



Jake Gyllenhaal
, Maggie Gyllenhaal, Drew Barrymore, Patrick Swayze och Noah Wyle är alla med i filmen som är så underbart omöjlig att förklara varför den är bra.

Georgia Rule

Georgia Rule var en bra film, sevärd. Sådär lagom bra och mysig, en sån film man ser när man bara vill se nåt som lämnar ett litet leende på ens läppar, som man slipper fundera mer över. Man ser den, tycker om den, och sen är det över.

Lindsay Lohan, hon i Desperate Housewives what's-her-name... Javisst ja, Felicity Huffman. Jane Fonda, Dermot Mulroney (även om namnet inte låter bekant så känner man igen honom när man ser honom) och *drool* Garret Hedlund. Fast han har för långt hår i den här filmen </3 Men det gör inget.

Constantine

Åh, så skulle jag också säga att Constantine var väldigt bra. Och Constantine är ett jäkla snyggt namn.
Jag tycker i allmänhet att det finns snyggare killnamn är det finns tjejnamn. Mina topp 3-favoriter är Caspian, William och numera även Constantine.

Whatever, Georgia Rule nu. G'night!

Constantine vs. Notting Hill

Mamma är tråkig och ska kolla på Notting Hill istället för Constantine som jag ju vill se. Att hon sett Notting Hill 711 gånger medans jag aldrig sett Constantine berör henne inte, så jag får ta och spela in Constantine istället och se den imorrn eller nåt.

Hur kan man välja Julia Roberts och Hugh Grant i en romantisk komedi över en fantasy/skräck/action-film med Keanu Reeves i huvudrollen som handlar om himlen, helvetet och demonerna däremellan? Visst är Notting Hill en mysig film men i Constantine spelar Peter Stormare Satan himself! Det är svårt att slå!

RSS 2.0