Rockstar - Nickelback
Det är videon som gör låten :)

Om jag hade sånna cigaretter skulle jag nästan börja röka.

Bild av terraregina, på DeviantArt, som även har många andra fina bilder.

Cute Is What We Aim For's nya album Rotation har gått på repeat på min iPod i två dagar nu. Och jag har inte tröttnat ett dugg på någon av låtarna. Jag hade helt missat att de släppt ett nytt album så när min kompis spelade upp några låtar för mig blev jag eld och lågor och tvingade honom att skicka dem till mig snarast möjligt.

Rotation skiljer sig en hel del från deras debutplatta The Same Old Blood Rush With A New Touch, på vilket sätt har jag svårt att säga, det är väl hela soundet som ändrats egentligen. Texterna är också annorlunda, men ändå samma. Jag har skitsvårt för att säga varför CIWWAF är så annorlunda nu mot vad de var förut, förutom att de är äldre och skäggigare. Men Rotation är bra, ruskigt bra, och minst lika söt som nummer ett. För det är sött och gulligt som är ledorden när det kommer till CIWWAF, vilket ju också hörs på namnet.

Favoritlåtarna är Navigate Me och Time, och som det ser ut nu så tycker jag nog att Time förmodligen är den sötaste kärlekslåten jag någonsin hört <3


Cute Is What We Aim For, numera äldre och skäggigare.

El Orfanato (Barnhemmet) är en spansk skräckfilm som blivit mycket väl mottagen av såväl kritiker som publik, recensionerna har varit fyllda med lovord, så mina förväntningar på filmen var höga.


Laura flyttar med sin man Carlos och sonen Simon till ett gammalt hus vid havet, ett hus som tidigare varit ett barnhem där hon spenderade en del av sin barndom. Laura och Carlos planerar att i huset starta en liten skola för barn med olika handikapp och svårigheter. Allt är bra i början, de låtsasvänner som Simon lekt med under en tid avfärdas av föräldrarna som fantasifoster som fötts ur pojkens avskildhet från andra barn, och de antar att han när han väl får börja leka med jämnåriga kamrater kommer glömma bort sina låtsasvänner.
Men när Simon, under en fest för att välkomna de nya barnen till skolan, försvinner inser Laura snart att låtsasvännerna kanske inte är så harmlösa som hon först trott, och att de bär en del av ansvaret till Simons försvinnande. I kampen om att hitta Simon måste Laura leka med Simons vänner, och allt eftersom leken pågår avslöjas fruktansvärda hemligheter om det hus som hon som barn varit så lycklig i.

Alla de förväntningar jag hade på filmen blev uppfyllda, och till och med överträffade. Jag satt som på nålar och hade gåshud genom hela filmen, och i minst halva filmen satt jag med knäna uppdragna mot bröstet och gömde ansiktet i händerna medans jag försiktigt kikade mellan fingrarna och uppmärksammade minsta lilla ljud. Men trots mina försiktighetsåtgärder hoppade jag högt ett antal gånger, pulsen ökade och spänningen var ibland så olidlig att det blev plågsamt.
El Orfanato är en skräckfilm i en klass i sig, och skiljer sig från de andra skräckfilmer som görs idag på flera punkter;
för det första är den spansk, och filmer i allmänhet som inte är amerikanska eller brittiska brukar ha en djupare och mer välgjord handling.
För det andra ligger fokus inte på våld och blodutgjutelse, handlingen är mer spökhistorielik än den är i filmer som t ex Saw, där allt egentligen går ut på att göra publiken så äcklad som möjligt.
Och för det tredje så lyckas filmen göra mig totalt vettskrämd - något som säger mycket om hur väl regissören lyckats med att skapa skräckstämning, då jag sällan eller aldrig blir ordentligt skrämd av skräckfilmer.

Något jag också lade märke till, och som blev uppmärksammat i en recension på moviezine.se, är förtexterna. De är visuellt grymt snygga och jag kunde inte låta bli att beundra dem när de i början av filmen bläddrades förbi. Bara lite kuriosa sådär.


Slutbetyg på filmen blir högt - riktigt högt. Jag skulle nog våga påstå att El Orfanato är den läskigaste skräckfilmen jag har sett - någonsin. Som jag nämnde längre upp i texten satt jag på helspänn genom hela filmen, den var riktigt obehaglig och gav mig precis den kick som jag förväntar mig att få av en skräckfilm. Och oväntade vändningar är ju aldrig fel, det bidrar bara till obehaget och höjer kvalitén på filmen. Biobiljetten var väl spenderade pengar med andra ord.

Vackra Katarzyna Napiórkowska har ett himla fint galleri på sin dA tycker jag.
Värd att kika lite extra på!


Så himla vacker!


Bucktooth Is In Love

Nyss hemkommen från bion efter att (äntlgen) ha sett den nya Batman-filmen, The Dark Knight. Fantastiskt bra var den måste jag säga, jag tycker i stort sett att alla 'superhero-filmer' är underbara men den här var i en klass för sig. Heath Ledger som Jokern var otrolig, får han inte en Oscar för sin prestation (jag vet att han är död men han har väl någon anhörig som kan ta emot priset) så vet jag inte hur de tänker. Jag skulle kunna sitta i timmar och bara titta på hans minspel, så otroligt duktig är han.

Någon närmare presentation eller recension av filmen känns överflödig, men om det inte räcker med det faktum att det ju faktiskt är Batman och att Heath Ledger gör en fantastisk roll som Jokern så kanske några bilder kan övertala den som inte vill se filmen, för filmen bör ses, annars missar man något stort.



Christian Bale som Batman


Heath Ledger som The Joker


Batman & The Joker


The Joker


Rachel Dawes (Maggie Gyllenhaal) och Bruce Nolan