Ibland så dör jag litegrann,
när du halkar med din tunga på en bokstav i mitt namn



Svensk musik kan vara så fruktansvärt bra om den görs rätt, och svenska texter kan vara så brutalt vackra att man nästan bryter ihop när man hör dem. Kent har fått mig att inse att svensk musik sträcker sig längre än Carola och schlager, och att texterna kan vara djupare än Linda Bengtzings "Jag Ljuger Så Bra".

Vissa fraser är så blödande vackra på svenska, och helt omöjliga att översätta till andra språk.

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö

Men älskling, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö

Texter på svenska blir lätt banala och inte mycket djupare än barnbassängen på Eriksdalsbadet, men lyckas man så är det omöjligt att skriva något vackrare på något annat språk. Svenska kan vara så otroligt vackert ibland.