Trots att mornarna ofta är jobbiga som satan med ångest och vill inte vill inte vill inte så finns det fördelar med att gå upp fem på morgonen; klockan tio varje kväll slocknar jag som ett ljus mer eller mindre samma sekund som jag lägger huvudet på kudden, och sover drömlöst natt efter natt utan att vakna förrän alarmet på mobilen ringer.

Jag läste någonstans att någon föredrog mardrömmar framför bra drömmar eftersom man efter en mardröm känner sig glad över att vakna upp till verkligheten medans man efter en bra dröm bara blir ledsen över att den inte är sann. Det ligger nåt i det, men jag föredrar ändå bra drömmar. Jag lever i mina drömmar och dagdrömmer så fort jag kan, för mina drömmar är så mycket bättre än verkligheten.

Lycka är att inte vilja drömma för att verkligheten är bättre än drömmarna.