Jag ska skärpa mig nu. I skolan, på fritiden, det ska gå bra. Oavsett hur jag mår ska jag orka plugga, fota och redigera bilder, för då kan jag åtminstone må lite bättre över att det går bra någonstans mitt i all ångest. Fysiken verkar inte så grymt svår, än så länge iaf. I matten har vi bara repeterat b-kursen än så länge, och det kan jag ju säga lugnt behövs. Men pluggar jag bara ska det gå bra.

På fredag har jag tid hos BUP. Jag längtar efter att få prata av mig, få respons på det jag säger och, kanske, komma närmare ett svar på varför jag är som jag är och mår som jag mår. En diagnos kanske skulle vara på sin plats?