This is truly epic.

"Benke köper ludd på ica maxi"

Det där kan ni ju skriva in i ett nytt sms med T9 påslaget. Läs och förundras över the magic of T9! Ett gott skratt förlänger ju livet också.
Att varken orden spindel eller apelsin finns att hitta i T9's utmärkta ordlista men den däremot kan stava till både dubbelfitta och negerhora kan ju diskuteras. Jag tycker bara att det är roligt. De som sitter och utvecklar sånna här saker måste ju också få ha lite roligt liksom. Man måste inte alltid vara PK!

Fysikprovet gick förvånadsvärt bra, jag tror att jag lyckades fixa till mig ett fint VG iaf, och det räcker gott och väl för mig. Annars har dagen varit helt okej, bortsett från en idiotsom frågade mig om jag visste vad hyfs var efter att ha sagt åt mig att inte bita på naglarna. Ja, vet du? frågade jag honom då. Jag bet inte ens på naglarna, har inte gjort det sen jag var kanske åtta år. Idioti alltså.

Jag känner mig allmänt ganska nere, och borde sitta och plugga fysik just nu eftersom jag har prov imorrn. Lite ska jag i alla fall förbereda mig, ska lägga ner lite ny musik på iPoden som jag kan lyssna på under provet; Sigur Rós, Atreyu, Circa Survive, Emarosa, HORSE The Band och eventuellt lite Broder Daniel. Hardcore, post-hardcore och nintendocore ungefär. Intresseklubben antecknar.

Sigur Rós.
Kingdom Hearts.
Cut hair.
Wash hair.
Clean room.
Do laundry.
Edit pictures.
BUP.

Dagens planer ser väl ut ungefär så. Möjligtvis i annan ordning. Ledig från skolan innebär inte sova till tolv och sen göra absolut ingenting, inte i mitt fall iaf. Åtta var jag uppe, men det är okej, för jag mår bra idag. Nervositeten inför BUP finns som vanligt där, men den är utspädd med en känsla av lättnad.
Nu ska alla slitna toppar cuttas.

Jag ska skärpa mig nu. I skolan, på fritiden, det ska gå bra. Oavsett hur jag mår ska jag orka plugga, fota och redigera bilder, för då kan jag åtminstone må lite bättre över att det går bra någonstans mitt i all ångest. Fysiken verkar inte så grymt svår, än så länge iaf. I matten har vi bara repeterat b-kursen än så länge, och det kan jag ju säga lugnt behövs. Men pluggar jag bara ska det gå bra.

På fredag har jag tid hos BUP. Jag längtar efter att få prata av mig, få respons på det jag säger och, kanske, komma närmare ett svar på varför jag är som jag är och mår som jag mår. En diagnos kanske skulle vara på sin plats?

Jag fryser in i märgen, men är det så konstigt när man i tre veckor gått runt utomhus i regn och 15 grader utan vare sig tröja eller jacka? Vans värmer inte bra när man traskar runt i regnvått gräs dagarna i ända, och jag har fått två hål i dem de senaste tre veckorna. Jag har haft dem i snart två år och har fram tills nu aldrig haft ett enda hål. Och det stämmer att man fryser om fötterna är blöta - i höst ska jag ha på mig sockor varje dag. Ett löfte jag aldrig kommer hålla, men löften är till för att brytas.

Jag skrev ett inlägg för ett bra tag sen om mina favoritnamn på killar, jag tycker i princip bara att killar har snygga namn och är inte överdrivet förtjust i tjejnamn, men idag kom jag på tre stycken som jag tycker om! Fast inget är svenskt, men vad ska man göra. Sverige har inga fina namn.

Favoriter på killar: William, Caspian, Constantine

Favoriter på tjejer: Belle, Chloë, Jamie

Lite onödigt kanske, jag vill inte ens ha barn. Men man hinner väl ändra sig.

Hösten börjar komma på riktigt nu, jag sitter i min systers rum med en varm tjocktröja på mig men fryser likt förbannat ändå. Jag drömmer om varma, stickade tröjor från Lappland och Ryssland, mysiga halsdukar och varma vantar, men jag lär inte införskaffa något, det gör jag ju aldrig. Av de dryga åttatusen jag får från mitt sommarjobb kommer det mesta sparas, eventuellt blir det en systemkamera och då blir det inte mycket över till annat.

Musik och film är annars dit pengarna oftast går, i ett samhälle där dagens digitala robotmänniskor laddar ner allt de kommer åt är jag fortfarande old school och köper skivor av de band jag gillar, och filmer som jag tycker om (helt gammalmodig är jag visserligen inte, jag har sedan länge övergått från VHS till DVD, hah). Det kan tyckas onödigt att betala för något som så lätt kan införskaffas gratis, och jag använder mig inte längre av argumentet att jag vill bidra med pengar till de artister som genom film eller musik berör mig. Pengarna jag betalar när jag köper en skiva går till största delen till skivbolaget, och dem bryr jag mig inte det minsta om. Jag köper mina skivor istället för att ladda ner dem eftersom jag tycker om att ha något att ta på. Jag attraheras av tanken på att få hålla i skivan, öppna fodralet och bläddra i texthäftet. Känna doften av nytt, plast och papper, kunna rada upp mina skivor i en hylla och stolt visa upp min samling för alla som vill och inte vill se. Det är därför som jag med sorg ser på hur hela världen digitaliseras, och hur allt det jag vill kunna ta på försvinner och blir ettor och nollor i en dator. Materialist? Javisst!

Spegelbilden visar en sak och bilden som visas på kameradisplayen visar en annan. Är det så konstigt att jag inte vet hur jag ser ut när jag inte vet vad eller vem jag kan lita på, och vem som ljuger? För någon av dem måste ju ljuga, spegeln eller kameran.

När jag sitter och rensar ogräs på mitt sommarjobb händer det ibland att det dyker upp små grodor, pyttesmå söta grodor. Jag kan inte låta bli att varje gång det dyker upp nån ta upp den, hålla den i handen, titta på den. När de försöker hoppa iväg tar jag tag i den, och håller fast den, för jag är inte klar med den. Jag kan sitta där en bra stund, titta på grodan, peta lite på den, innan jag, alltid, sätter ner den på gravstenen jag sitter framför. Sen petar jag lite mer på den, och jag får den att hoppa. Trots att de inte dör eller ens blir skadade av fallet känns det som att jag driver dem till den yttersta kanten, då det enda alternativ som finns är att hoppa, ut för stupet, ner mot en säker död. Jag driver dem till självmord. Jag är sjutton år.

Psykopater visar ofta redan som barn psykopatiska beteenden, de plågar smådjur och barn som är mindre än de själva. Jag är kanske lite äldre än normalt, men det är väl aldrig för sent för att bli psykopat?

Kom alldeles nyss hem från bion, det blev Barnhemmet idag. Ruskigt bra skräckfilm, recension eller liknande kommer väl imorrn, då jag har mer tid till att skriva.
På väg hem från bion insåg jag att mina nya skor (födelsedagspresent som jag använde för första gången idag) hade börjat skava sönder mina fötter, och vägen hem var plågsam och haltande. Men det går väl över, man ska ju ha lite ont när man går in skor, även om detta nog är första gången på flera år som ett par nya skor gjort så ont. Oh well.

Hemma igen efter att ha spenderat natten tillsammans med två kompisar ute i förorten, eller "på landet" som jag brukar uttrycka det. Zombiefilmer, kladdkaka, marshmallows, OS och noll timmars sömn ledde till att jag vid 10-tiden åkte hem och var allmänt otrevlig mot min familj (vilket ledde till att min mamma nu tror att jag dricker och håller på med droger, varav inget är sant), det är så jag blir när jag mår dåligt, jag skäller på mina närmaste. Det är en dålig vana, men dåliga vanor är svåra att göra sig av med.

Senaste:
- gången jag vaknade efter en hel natts sömn: 30 timmar sen
- dusch: 30 minuter sen
- tandborstning: 29 timmar sen (snart 0 minuter sen)
- frosseri: 16 timmar sen (jag är inte gjord för att frossa, mår dåligt inte bara fysiskt utan även psykiskt av  det. Fy.)
- byte utav linser: 30 timmar sen (och de ska stta i ytterligare 6 timmar. Minst.)

Jag känner mig inte som världens fräschaste människa, nej. Ikväll kommer jag att slockna som ett ljus, det är ett som är säkert.

Fredag innebär sluta tidigt, en veckas pillande i jorden har satt sina spår under naglarna och jag får inte bort skiten. The Killers har idag ackompanjerats av regnet när jag har arbetat, nu ska jag packa lite och sen ska jag möta en kompis i stan, hon ville visst köpa något och jag vill köpa marshmallows. Jag sover hos henne inatt, och sen i helgen ska jag bara vila vila vila. Mkaythnxbye!