I'm just a dreamer, I dream my life away
Där kan jag bo, ensam med enda sällskapet i form av en hund, i en liten gul stuga i en liten by i södra England. Med trevliga grannar och en mysig lokal pub där ägaren känner igen alla som kommer och går. Under sommarhalvåret tillbringar jag den mesta av min tid i trädgården, antingen i hängmattan, vid det lilla bordet eller liggandes på gräset, med en laptop, en bok, lite musik eller bara helt ensam. Gör ingenting, tittar på molnen som flyger förbi. Lyssnar på vinden som blåser i äppelträdets grenar. Eller så är jag ute på en promenad med hunden, kameran i högsta hugg och fotar allt som kommer i min väg. Vinkar till de jag möter.
Regniga dagar tillbringar jag inne, dricker te och bakor kakor, tittar på film och lyssnar på regnets smatter. Ritar och tecknar, skriver mycket, syr kanske litegrann, och fantiserar ihop fantastiska världar med hjältar och hjältinnor, och drakar och onda häxor. Sagor med lyckliga slut.
Sedan kommer hösten och vintern, och jag plockar de mogna äpplena, drar upp potatis och morötter ur jorden och förbereder mig inför vintern och kylan. När första snön faller är jag ute i trädgården och försöker fånga snöflingorna på tungan, och allt eftersom julen närmar sig liknar min lilla stuga mer och mer något ur en annons för julpynt. Varm choklad med vispgrädde på och en romantisk komedi medans kläderna hänger på element och torkar efter lekar i snön. Livet flyter på och allt känns bra, jag mår bra. Utan ett bekymmer i världen.
Drömma går ju. Jag lever i princip i en dröm, jag dagdrömmer så fort jag kommer åt. Världen är alldeles för hård och kall för mig, så jag tar skydd bland mina drömmar. De är så mycket finare än verkligheten.
Smultron
Hälsade på mormor, där det fanns både smultron och kakor.
Blev runt 150 bilder, makro gör allt mycket roligare.
När mamma kom hem hade hon med sig en fototidning till mig,
något jag kan ha att läsa på planet på lördag.
Nu ska jag redigera några av bilderna jag tog. Ciao!
Blå Blom
Kvällsmys bestående av en chokladcupcake , te och Morden i Midsomer.
Det blir inte mycket mer sommar än så.
Josh Langman
Han finns att hitta på deviantart där han heter lithp.
Fascination
Älskar den <3
Alphabeat - Fascination
Låten som är med i Coca Cola Light-reklamen.
Ryssland
Jag vet inte riktigt varför, men när Ryssland slog Sverige och därmed avslutade EM för oss så blev jag aldrig riktigt arg. Inte på ryssarna i alla fall. Ilskan riktades istället mot Sverige, mot det kassa spelet och den alltför självsäkra attityden. Ryssarna spelade bra, och inte bara bra utan jättebra, och snodde "vår" plats i kvartsfinalen mot Holland. De kom där, helt från ingenstans och slaktade vårt försvarsspel, och kanske är det därför som jag istället för att ogilla dem, börjat tycka om dem. Ingen räknade med dem. Alla dömde ut dem, även Sverige, och det blev vårt fall.
Holland - Ryssland idag slutade 3-1 till Ryssland efter förlängning. Ryssland gjorde första målet och när holländarna sedan kvitterade till 1-1 brast min pappa ut "fy så orättvist!" för Ryssland hade ägt hela matchen och spelat bättre än Holland, och de förtjänade vinsten. Fotboll är (tyvärr) oftast inte rättvis, men det var den idag. Torbinsky fick in 2-1 och kort därefter kom underbara Andrei Arshavin och säkrade vinsten med 3-1. Fint var det, en välförtjänt vinst. Jag blev så glad.
Och åh, Andrei Arshavin. Sötare får man leta efter. 172 cm kort och med ett riktigt pojkigt utseende fick han mig att tro att han var EM's yngsta spelare på typ 16 år, så chocken var lagom stor när det visade sig att han faktiskt är 27 år. Han visade hur bra han var mot Sverige, och jag blev inte besviken idag. Snabb är han, hans ben rör sig sjukt snabbt när han springer efter bollen, och det är underbart roligt att se honom bredvid en lite längre spelare, typ Andreas Isaksson som med sina 199 cm är EM's näst längste spelare. Då blir hans korthet betydligt mer påtaglig.
Och vad fint det var när domaren avblåst matchen, och kameran filmade Arshavin som blundade hårt medans han gick över gräsplanen. Om han grät eller om det var för att blinka bort svetten vet jag inte, men fint var det.
*sad pandaface*
Men igår kände jag inte igen Sverige. De spelade skitdåligt. Ryssland förvånade mig och var riktigt, riktigt bra, och de förtjänade vinsten. Det känns tungt att Sverige inte ens klarade sig vidare från gruppspelen, men vi kommer igen. VM 2010 i Sydafrika, lyckas vi kvala oss vidare dit så är jag, inte 100, men kanske 80 % säker på att jag åker ner dit och hejar. Det blir ett fint sätt att avrunda gymnasietiden på, fotbollsfeber i underbara Sydafrika.
Himla skönt känns det i a f att jag inte är så upprörd över att vi är ute, tråkigt känns det ju men jag accepterar det och går vidare. I vanliga fall tar det ett tag, men inte denna gången. Sverige kommer igen.
Sen har mitt gamla hat mot Tyskland, som startade under VM -06 då tysk media hånade Sverige efter förlusten mot deras landslag, blossat upp igen. De kan helt enkelt inte låta bli att håna alla som inte lyckas lika bra som de. Det irriterar mig något otroligt, jag vet att det är barnsligt men jag kkan inte styra över mina känslor, hah.
You suck at Photoshop
Onsdag
Uh, var och tog blodprov på Karolinska idag, bussen jag skulle ta var 10 minuter sen så jag kom försent, men det var lugnt. En jättetrevlig sköterska som pratade på dalmål tömde mig på blod, det var ganska najs.
Match ikväll också, Sverige - Ryssland. Om Sverige förlorar (och därmed åker ut ur EM) blir det inte roligt. De ska kunna ta Ryssland, det svåraste är väl att de är så oberäkneliga, man vet inte var man har dem. Men Sverige kan ta dem, det måste de.
Moulin Rouge
28 days, 6 hours, 42 minutes, 12 seconds. That is when the world will end.
- What makes you think I'm not?
Five battles to fight. Four to win, one to lose...
Har varit förbi en runda på biblioteket och kom hem med två tegelstenar på ~600 sidor var, The Harsch Cry of the Heron och Heaven's Net is Wide, båda från serien om klanen Otori, så nu har jag lite att läsa i Portugal om några veckor.
För övrigt dricker jag vatten som aldrig förr, 25 dl fick jag i mig i fredags, än så länge idag bara 6 dl, inne på mitt tredje 3-dl glas. Vatten är äckligt, men har man i lite saft så går det ^_____^
The Mist
Efter en våldsam höststorm beger sig David Drayton med sin son och granne in till den lilla stadens mataffär, men innan de hunnit betala för sina varor väller tjock, vit dimma in över parkeringen och en blödande man kommer inspringande i panik och berättar hur något i dimman förde bort hans vän. Skärrade vänder människorna i affären blickarna ut mot parkeringen, utan att kunna se något annat än dimman som nu lagt sig som ett tjockt täcke över staden.
Var kommer dimman ifrån? Vad är den gjord av? Frågorna är många bland de instängda människorna, tills Drayton tillsammans med butiksbiträdet Ollie upptäcker att något faktiskt gömmer sig i dimman. Och inte nog med det, detta något är livsfarligt, blodtörstigt och dödar allt som kommer i dess väg.
Mina förhoppningar var väl inte skyhöga när jag klev in i biosalongen eftersom jag är inte överdrivet förtjust i filmer baserade på Stephen King-romaner, men trots att filmen skriker Stephen King lång väg så blev jag glatt överraskad. Spänningen trappas upp på ett snyggt sätt, specialeffekterna är snygga, och skildringen av människorna är riktigt, riktigt bra. Människor må vara de intelligentaste djuren på jorden, men lås in dem med varandra och låt stress, skräck och panik flöda så byts de civiliserade människorna ut mot primitiva djur och överlevnadsinstinkterna tar över. När skräcken har fått ett grepp om dig så omfamnar du den lösning som erbjuds, även om den innebär att brutalt offra den syndabock som felaktigt utsetts till kaosets orsak.
Filmen är inte bara en skräckfilm, den är också en skildring av människan när hon är som värst. Skräck, panik, ilska och ångest avlöser varandra och i slutet tar filmen en oväntad vändning som jag absolut inte förväntat mig, men som gav filmen ett ännu högre betyg i mina ögon. Oavsett om man är ett inbitet Stephen King-fan, eller om man som jag har svårt för hans verk, så är den här filmen sevärd.
Makro
Jag har lyckats lägga händerna på en Nikon D80, + ett AF 28-105/3.5-4.5D som jag inte tror är ett riktigt makro-objektiv men det funkar.
Så på lördagsmorgonen följde jag med mamma ut på en promenad och testade objektivet, och nöjd blev jag. Allt blir så himla mycket intressantare på nära håll.
Söndagsmys
Fredag den trettonde
Det regnar ute men det gör inte mig nåt, hade ändå tänkt vara hemma idag. Äter en jättegod bulle just nu, och funderar på att se nån film, vilken vet jag inte. Har även börjat spela Kingdom Hearts igen, världens underbarast tv-spel måste jag säga. Jag är helt besatt av det, haha. Medans jag satt och spelade kom pappa in och gav mig en fotbollströja, med Källström skrivet på baksidan! Helt utan anledning, jätteglad blev jag för det är nästan omöjligt att hitta Källström-tröjor. Den ska jag ha imorrn när jag och en kompis ska se Sverige - Spanien i Kungsträdgården. Källström ska visserligen inte spela, och dessutom ska det regna men jag överlever :)
Det här kändes fullständigt onödigt men w/e. Nu ska jag fortsätta äta min bulle, lyssna på regnet och välja ut en film att se.
Ärade, älskade, underbara Sverige
Det gjorde han. Han kom där, springande, och satte bollen i nätet bakom den grekiske målvakten, och förvåningen i hans blick efter att han insett att han gjort mål, att han gett Sverige ledningen, var underbar. Den förvånade minen byttes snart ut mot ett stort leende, och i glädjeyran såg han ut som Murtagh i en Sverigetröja, och jag älskade honom. Mannen som är Europas (världens?) bäst betalde fotbollsspelare, som ofta är småsur och lite divig, han som jag oftast tycker är väldigt överskattad, han räddade Sverige. Och nu älskar jag honom. Förlåt för att jag tvivlade.
Men inte var det slut där, för sen kom Petter Hansson! Han kom från ingenstans, och i tumultet framför målet fick han in bollen, och det var så fint. Han ser ut som Alfred i Emil i Lönneberga, så fint är det, och så kom han där och gjorde 2-0. Backen Alfred. Det var så fint, så himla fint. Jag minns första matchen han spelade i landslaget, hur ingenting stämde. Han gjorde allt fel och jag hatade honom, pressen hatade honom, alla hatade honom för att han kom där och förstörde. Men sen, den andra matchen han spelade, var det han som räddade Sverige, den blonde drängen från Emil i Lönneberga. Från den dagen har jag älskat honom.
Så fin match var det. Sverige är så himla fint, jag älskar att vara svensk. Zlatan och Petter var så himla fina, deras mål var så fina. Murtagh och Alfred, så himla fina.
Show me the way to bed, show me the way you move
Vackra saker
Så himla fint. Nån gång vill jag också göra så, nåt helt oväntat och jättesnällt.
Helt underbart.
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick, att det känns
Ibland så dör jag litegrann,
när du halkar med din tunga på en bokstav i mitt namn
Svensk musik kan vara så fruktansvärt bra om den görs rätt, och svenska texter kan vara så brutalt vackra att man nästan bryter ihop när man hör dem. Kent har fått mig att inse att svensk musik sträcker sig längre än Carola och schlager, och att texterna kan vara djupare än Linda Bengtzings "Jag Ljuger Så Bra".
Vissa fraser är så blödande vackra på svenska, och helt omöjliga att översätta till andra språk.
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Texter på svenska blir lätt banala och inte mycket djupare än barnbassängen på Eriksdalsbadet, men lyckas man så är det omöjligt att skriva något vackrare på något annat språk. Svenska kan vara så otroligt vackert ibland.
Otori
Böckerna utspelar sig i en påhittad värld som påminner och är inspirerad av gamla Japan, och rekommenderas varmt till alla som tycker om fantasy och/eller är intresserade av Japan och dess kultur.
If I cut my hair, Hawaii will sink
I alla fall, i väntan på att A Knight's Tale ska buffras (jag kollar online, laddar aldrig ner) så bestämde jag mig för att göra raklugg av min snedlugg. Jag har haft raklugg flera gånger innan och vet att jag passar i det, och jag har funderat på att klippa luggen rakt nu i sommar, så idag fick det alltså bli. Eftersom jag inte är på topp idag resulterade det i att klippningen inte heller blev riktigt topp, så nu sitter jag här med en ojämnt klippt lugg i väntan på att plattången ska värmas upp så att jag kan fixa till luggen och sedan klippa den lite jämnare. Jag ångrar mig lite, och kommer nog börja sakna min snedlugg snart. Jag suger verkligen.
Världen är fel
Jag ska ta och titta på A Knight's Tale med underbara Heath Ledger nu, eller eventuellt Little Miss Sunshine som faktiskt alltid lyckas få mig att må lite bättre, hur illa allt än känns. Och kanske ska jag trycka i mig lite mat, men sånt känns också svårt, och fel. Det är för varmt för att äta. Värmen, som visserligen inte är lika jobbig som den var i fredags, ger mig huvudvärk och gör mig smått illamående, trots att jag sitter i avklippta jeansshorts och min nya tisha från Urban Outfitters bredvid ett öppet fönster som förgäves försöker locka in en liten vindfläkt. Det är varmare i Sverige än vid Medelhavet nu. Herregud, vart är världen på väg?
Urban Outfitters
De har verkligen allt möjligt, från kläder och skor till söta läppglans med glass- eller cupcakesmak, saker till hemmet, smycken och onödiga småsaker som väcker starka vill ha-begär. Tre gånger på två dagar har jag varit där, och min lista över saker som jag vill vill vill ha från min nya favoritaffär sträcker sig från underbara blommiga kjolar, graphic prints-tishor och en söt klänning till badbomber i form av cupcakes (trots att jag inte har något badkar), en mugg med trycket "Queen of Fucking Everything" och en bok med illustrationer av olika bunny-suicides ^^, It's luffly <3
30 Days of Night
Eben Oleson (Josh Hartnett) bor i en liten by i Alaska, där solen 30 dagar om året aldrig går upp. Ett par dagar innan solen ska gå ner för att inte komma upp igen på 30 dagar dyker en främling upp, och märkliga saker börjar inträffa i byn. Främlingen varnar byns invånare för vad som komma skall, men innan de hunnit förbereda sig så är vad främlingen varnat dem för där; vampyrer.
Meh, okej film. Inte läskig, så inget att se om man är ute efter nåt skrämmande.
Today I'm wearing this
Det kommer aldrig mer hända (eventuellt med något enstaka undantag jag inte kan förutse just nu), att jag lägger upp en så kallad "dagens outfit" bild. Jag tycker bara att klänningen är så galet söt. Så här såg jag iaf ut igår, på min skolavslutning och kusins studentfirande.
Tävling
Melankoli, någon?
Ett år har gått. Första året på gymnasiet har passerat snabb, och när jag sätter fötterna i skolan igen i höst blir det för att börja årskurs 2.
Jag har längtat efter idag, efter att sommarlovet ska komma, men nu när det väl är här så känns det bara tomt. Precis som det gjorde förra året. Det kunde väl ha berott på att jag då slutade nian, och lämnade den klass jag gått med sedan jag var tio år. Sex år tillsammans med en klass som jag både älskade och hatade, i en skola som både låg mig varmt om hjärtat och som jag med glädje lämnade. Sex år är nu borta, vi kramades och grät och lovade att hålla kontakten, ett löfte som jag visste aldrig skulle hållas. Vi hade fått nog av varandra. Jag förstår tomheten då, slutet på något viktigt lämnar såklart märken. Men nu, idag? Jag kommer ju träffa alla igen om elva veckor, och allt kommer falla tillbaka i gamla vanor. Jag kommer ju snart få tillbaka det, så varför känns det så tomt?
Donnie Darko
Jag ska lägga mig ner framför tv:n och kolla på Donnie Darko, en av mina top 5 favoritfilmer. Den är underbart konstig och omöjlig att förklara, så vill man veta vad det är som alla tycker är så underbart (för jag har hittils inte träffat en enda människa som inte tycker om den filmen) så får man se den själv. Har du sett den men förstår fortfarande inte riktigt vad det är som händer så är det lika bra att ge upp, för du lär aldrig hitta någon som kan förklara filmen för dig på ett sätt så att du förstår.
Sucks to be you.
Jake Gyllenhaal, Maggie Gyllenhaal, Drew Barrymore, Patrick Swayze och Noah Wyle är alla med i filmen som är så underbart omöjlig att förklara varför den är bra.
Socially awkward, verbally challenged
Max Factor Masterpiece
Borsten är en sån där rolig gummiborste, gul med små taggar på (vilket inte bilden visar ehe), och den separerar fransarna bra. Sen fastnar det inte för mycket färg på borsten, vilket leder till att det inte blir klumpar när man målar. Det var det (och priset) som jag tyckte var dåligt med Diorshow, för mycket färg.
En bra mascara, definitivt prisvärd. Fast jag var dum och köpte inte den vattenfasta, så antingen får jag använda en annan mascara på stranden, eller ingen alls.
11:35
Jag vill köpa nätstrumpbyxor. Var nära på att köpa ett par på H&M igår men näten var lite för små för min smak. De ska vara hyfsat stora, så kan jag ha dem till mina svarta, korta shorts och en tisha och se ut som en rysk crackhora när jag vandrar gatorna ner i Portugal i sommar. Perfekt!
3 dagar kvar
Mysig dag, började ett men kom lite tidigare och såg på esteternas lilla show på skolgården, mysigt värre. Sen hade vi SH i 20 minuter och fick sedan dra.
Jag och några till drog in till stan, köpte glass (Ben&Jerry's ftw!), gick omkring och delade ut gratis kramar. Köpte även ny mascara, Max Factor Masterpiece. Återkommer om hur den funkar men den verkar riktigt bra och jag har höga förhoppningar.